20 februari 2017

Det sjuder i grytan igen

Det är länge sedan jag har färgat något. Igår bestämde jag mig för att pröva något jag inte har gjort förut: syrafärgning med reaktivfärger. Jag har en stickad halsduk med matchande pulsvärmare som jag stickade för flera år sedan av ett härligt handmålat garn av 100 % merinoull från Uruguay. Du hittar det ursprungliga blogginlägget här.

Halsduken

Tyvärr så visade det sig att när garnet hade stickats så var intrycket mera orange och spräckligt än vad jag hade tänkt mig och det här har jag stört mig på sedan dess. Nåväl, jag färgar ju tyg, så varför skulle jag låta mig störas av en sådan här sak? Alltså sökte jag fram färggrytan och färg och satte igång. Jag använde mig av EMO Tuotantos kallvattenreaktivfärg och ättika, eftersom jag skulle färga ull. Du hittar instruktioner på finska här.

Vad ska det månne bli av den här soppan?

Jag föredrar vanligen att använda mig av kallfärgning och små vätskemängder i stället för varmfärgning och färgbad, men det var roligt att pröva något nytt som omväxling. Jag har inte så mycket erfarenhet av att färga ull och att använda syra i stället för soda (som är alkalisk), så jag var nyfiken på vad det skulle bli för resultat. Ull kräver tålamod och du får inte skynda på processen om du inte är ute efter att filta ihop garnet eller det stickade plagget samtidigt. Många av oss har ju också erfarenhet av vad som händer när man sätter ett ylleplagg i hett vatten och börjar stöka med det. I mitt fall lyckades jag förvandla min favoritbasker till ett grytunderlägg för många år sedan.

Resultatet blev kanske inte så mättat som jag hade hoppats, men jag är väldigt nöjd med att ursprungsfärgerna (lila, orange och rosa) lyser igenom även om färgen som helhet har modifierats. Halsduken är mycket finare nu när de ljusa partierna har ersatts med röd färg.


Tillräckligt med röd färg för att jämna ut färgen men samtidigt bevara en del av ursprungsfärgen

Jag är ganska säker på att det här blir en renässans för den här halsduken. Faktum är att jag till och med har använt den inomhus idag för den är så mjuk och skön.


Tack för att du besökte min blogg! Jag hoppas att jag har inspirerat dig till att pröva överfärgning ifall du har ett plagg längst bak i garderoben som bara behöver färgjusteras lite. Kom bara ihåg att syntetiska fibrer inte tar emot färg på samma sätt som naturfibrer, så kontrollera plaggets fiberinnehåll först och läs färgtillverkarens instruktioner noggrant innan du sätter igång. Lycka till!




10 augusti 2016

Tygdesign med solkraft

Jag testade nyligen för första gången Jacquards Solarfast, som är textilfärg som framkallas genom exponering för solljus, och efter att jag publicerade en bild av slutresultatet på Instagram fick jag några frågor om processen och tänke att jag skulle skriva ett blogginlägg om vad jag gjorde.

Solarfast är ett ljuskänsligt färgmedel, vilket innebär att färgen framkallas när den utsätts för UV-ljus. Du målar ämnet på tyg eller papper, sätter till något som blockerar solljuset i vissa partier och sätter sedan alltihop i solen cirka 10 minuter. Under den tiden reagerar de oskyddade områdena med ljuset så att färgen framkallas, medan de partier som är i skugga förblir mer eller mindre oförändrade beroende på hur kompakt skyddet är.

Du kan använda föremål och växter som skydd, men jag var intresserad av mönster jag ritat själv och använde bara OH-film som skydd. På en film gjorde jag en utskrift av en av mina teckningar med min bläckskrivare - eller rättare sagt gjorde jag två utskrifter som jag kombinerade för att få de mörka områdena mera kompakta. Originalet var en linjeteckning som jag hade skannat in och fyllt med ett verktyg i mitt bildediteringsprogram.


På en annan OH-film ritade jag ett mönster med en svart Posca markerpenna. Jag är säker på att andra märken också fungerar, men det är viktigt att bläcket är mycket kompakt så att ljuset inte tränger igenom det.


På den sista OH-filmen målade jag samma mönster med svart gesso och en pensel.


Enligt tillverkarens instruktioner måste färgmedlet vara vått för att det ska fungera, men om det är för vått under en OH-film finns det risk för att det bildas kondensation, vilket stör processen. Detta är exakt vad som hände med mina tryck. Eftersom jag aldrig hade använt medlet tidigare var det omöjligt att veta vad som var för vått, så jag bekymrade mig inte alltför mycket om saken. Medan trycken framkallades kunde jag se att det bildades kondensation under filmen, och hur detta kunde blockera ljuset på vissa ställen. Men jag kunde också se att det här inte skulle vara ett så stort bekymmer för mig, för resultatet var en vackert melerad effekt i en rostbrun färg. Om du tittar noggrant på bilderna av trycken kan du se bruna (inte helt utvecklade) fält bland de svarta (helt utvecklade fälten). Detta är resultatet av kondens på insidan av filmen. Här är bilder av de färdiga trycken tillsammans med schablonerna.




Jag gillade verkligen den här processen: den är enkel, snabb och har massor av potential. Tänk vad du kan göra med fotografier och skannade bilder av handskriven text och teckningar! Färgämnet är klart att använda direkt (inga giftiga pulver att blanda) och det finns i flera olika färger. Jag är rätt säker att det här är en produkt jag kommer att återvända till för det finns så mycket mer att utforska!

Tack för besöket och ha en skön stund i solen med dina tygtryck!



19 december 2015

Julkul med papperstyg

Ett av många material som jag gillar att arbeta med är vad jag kallar "papperstyg". Det är inte papper och inte tyg, utan en kombination av bådadera. Grundtekniken är rätt så enkel: du blöter ner en bit bomullstyg med utspätt PVA-lim och limmar sedan fast papper på det. Tunnare papper fungerar bäst och jag gillar att kombinera papper jag har köpt eller hittat med papper jag har dekorerat själv.
Innan du börjar limma är det bäst att förbereda alla papper, för det är en ganska kladdig teknik och det är svårt att riva papper med klibbiga fingrar. Det svåraste med tekniken är att vänta tills allt har torkat...


När papperstyget är torrt och klart att användas är det ganska styvt: lite som kartong, lite som konstläder eller plast och lite som björknäver. Det är starkare än papper och du kan sy i det både för hand och med symaskinen.

När jag började med att tillverka papperstyg använde jag det främst till korttillverkning, men med tiden har jag hittat på alla möjliga andra tillämpningar. Den här gången utmanade jag mig själv att använda det till juldekorationer. Det blev allt från julgransprydnader till en lykta och små festliga vimplar.


Hoppa över till den engelska versionen så får du se mera bilder.

Allt det här kan naturligtvis också göras i papper eller kartong, men jag tycker att det är roligare att göra det med ett unikt material som jag har tillverkat själv. Hoppas att du blev inspirerad!
Tack för besöket!

25 november 2015

Underbara ljus - ansiktet och kviltningen

I går skrev jag om hur jag skapade bakgrunden till kvilten Ex Tenebris Lux. I dag ska jag skriva om hur jag målade ansiktet och kviltade arbetet. Alla bilder finns på den engelska versionen av bloggen.

Jag började med att teckna ansiktet och alla detaljer i liten skala och jobbade med det tills jag var nöjd med resultatet. Sedan förstorade jag upp skissen i full skala och tog mig en allvarlig funderare över hur jag skulle bete mig med ansiktet i själva kvilten.


Jag beslöt mig för att vara modig och handmåla ansiktet i en ganska naturalistisk stil. För att få en bild av en lämplig färgsättning och hur de olika färgfälten skulle placeras så kopierade jag över den mindre skissen i en skissbok och målade den med akvarellfärg som en övning – att gå direkt till att måla på tyg skulle troligen ha slutat i slöseri med tid och färg. Jag visste att det är helt annorlunda att måla på tyg jämfört med papper eller målarduk, men det visade sig ändå vara mycket svårare än jag hade föreställt mig. Tyg suger ivrigt i sig färg, vilket betyder att man inte riktigt kan skuffa runt färgen för att skapa mjuka övergångar och risken är stor att resultatet blir ojämnt i och med att färgen torkar med en skarp kant på ett ställe medan du jobbar på ett annat ställe. Du behöver vara snabb om du vill måla större ytor.

En av de största utmaningarna var ansiktsfärgen. Jag visste att färgen skulle ljusna när den torkade och att silkesorganzan som skulle bli det översta lagret också skulle ljusa upp färgen, så jag var tvungen att ta detta med i beräkningen när jag blandade hudfärgen. (Ingen chans att hitta en färdigblandad lämplig hudfärg!) Ändå visade det sig när färgen var torr att resultatet var för mörkt. Jag hade inte tänkt på att det första färglagret måste vara extra ljust eftersom det utgjorde de ljusaste partierna i ansiktet och att jag skulle sätta till mörkare färglager när jag byggde upp skuggorna. I det här skedet fick jag för första gången en känsla av lätt panik. Jag hade lagt ner så mycket tid på att måla. Skulle jag bli tvungen att göra om allt?

Jag sov på saken och då skedde det som jag älskar som kreativ person: lösningen kom. Ljuset gick upp. Heureka-stunden inträffade. Jag blir rentav hög när jag kommer på lösningen till ett kreativt problem. Inte behövde jag ju måla om allt: bara själva ansiktet! Det är ju tyg. Det är applikation. Allt ska ju täckas över och slätas ut med organza. Allt kan fixas. Så jag målade om själva ansiktet, klippte ut håret och jackan från den gamla versionen och applicerade dem på det nya ansiktet med hjälp av limflor (vliesofix). Tala om ansiktslyftning!

Sedan använde jag limflor till att limma fast hela figuren på bakgrunden tillsammans med fallande ume-blommor (japanskt plommon), och målade på mera färg i ansiktet för högdagrar och gyllene solljus på huden.


Nu när allt var på plats var det dags att måla silkesorganzan. Jag spände upp den i en träram och placerade ramen över ansiktet och bakgrunden, med plast som skydd mot droppar och spill. Orsaken till det här arrangemanget var att jag nu kunde se det målade tyget under organzan och visste precis var jag skulle måla. När organzan var torr monotryckte jag ännu en lätt textur på tyget för att skapa mera intresse.

Jag var nu redo att börja kvilta. Jag var ganska nervös över ansiktet så efter att jag hade sytt konturerna runt profilen och örat fortsatte jag med hårprydnaden, håret och de fallande blommorna. Och sedan kom följande stund av lätt panik. Hur i fridens namn skulle jag kvilta ansiktet? Jag gjorde lite efterforskningar om hur andra kviltkonstnärer har gjort med ansikten och kom fram till att jag inte skulle försöka mig på någon form av realism här. Inga topografiska linjer eller skuggningar med tråd. I stället skulle jag satsa på symbolism. Jag började med ett enkelt mönster på halsen för att känna mig fram och när jag var säker på att jag var inne på rätt spår tog jag mig an det som kändes mest skrämmande i hela processen: att kvilta ansiktet. Jag valde ett lövmönster och lät det följa ansiktets konturer. Vilken lättnad när de sista stygnen var på plats!

Efter detta var resten, om inte lätt som en plätt, så åtminstone inte lika nervpåfrestande. Till bakgrunden valde jag tre teman för kviltningen: maru shippo-mönstret, ume-blommor och solstrålar. För mig är kviltningen lika viktig som huvudmotivet i en konstkvilt och den bör alltid bidra med ett eget lager i kviltens berättelse.

Som pricken på i tycker jag om att avsluta med handsömnad eftersom det tillför ännu en dimension till kvilten och skapar liv och djup.

Jag hoppas att du tyckte att det var intressant att läsa om min process även om det har inlägget blev rätt så långt. Tillverkningen av kvilten var också en lång process. Jag satte ner själ och hjärta i arbetet och därför känns det underbart att jag på detta sätt fick erkännande och belönades för min möda.

Tack för ditt intresse! Se alla bilder på den engelska versionen av bloggen.




24 november 2015

Underbara ljus - Tillverkning av bakgrunden

För två veckor sedan lovade jag att jag skulle återkomma med flera processbilder av hur jag tillverkade min prisbelönta kvilt Ex Tenebris Lux. Jag insåg att det är en ganska lång process att beskriva, så jag har delat upp den i två delar. Det här är den första delen och den handlar om hur jag tillverkade bakgrundstyget.

Jag nämnde tidigare att min inspiration för kvilten kom från en sida i en av mina konstdagböcker. Om du minns bilden, minns du kanske också att den hade en asiatisk stämning. Om du har följt mig regelbundet har du säkert märkt att jag har varit inspirerad av japansk design de senaste två, tre åren.

Det är två områden av japansk design som särskilt inspirerar mig: shibori-färgning och sashiko-broderi. I den här kvilten vände jag mig till sashiko för inspiration när jag behövde något som skulle skapa en intressant bakgrund. Jag hittade ett sashikomönster som kallas maru shippo och som innehåller cirklar. Mönstret associerar därför till solen, i och med att cirkeln är en japansk symbol för solen. Jag kände att detta var perfekt för min kvilt och började med att tillverka en maru shippo-stämpel och -schablon för bakgrunden. Hoppa över till den engelska versionen av bloggen för bilder!

Orsaken till att jag tillverkade både en stämpel och en schablon var att jag ville föra en dialog mellan ljus och mörker och mellan positiva och negativa tryck. Med andra ord: min palett av valmöjligheter när jag skulle skapa textur i bakgrunden var att trycka med en färg som var ljusare eller mörkare än bastyget och med ett redskap som gjorde ett positivt avtryck (stämpeln: motivet har en avvikande färg) eller ett negativt (schablonen: bakgrunden har en avvikande färg). Jag använde textilfärg av både tjock och tunn konsistens. Tjock färg för tryck och tunn färg för att spreja med. Den färdiga bakgrunden såg ut så här:


Innan jag tryckte på bakgrundstyget grundmålade jag det dock först vått i vått med silkesfärg och jag använde en träram för att spänna upp tyget i det skedet. Flera detaljbilder finns på den engelska sidan. Min tanke med bakgrunden är att den har fyra huvudsakliga områden: skugga, ljus och två områden där mörkret övergår i ljus och ljuset besegrar mörkret.

Så det var lite information om bakgrundslagret. Nästa gång ska jag berätta mera om hur jag målade ansiktet och om kviltningen.

Tack för att du är intresserad! Vi ses snart igen!


10 november 2015

Underbara ljus

Jag är så otroligt glad över att få berätta att min senaste konstkvilt , Ex tenebris lux (”från mörker kommer ljus”), vann första pris i den moderna serien i Finn Quilts (Finlands nationella kviltförening) nationella kvilttävling i höst. Temat var ”Ihana valo” (”underbara ljus”) – ett ämne som är ständigt aktuellt när man bor så här långt norrut. Antingen har vi ljus i överflöd under sommaren eller knappt något alls under vintern. När ljuset återvänder tidigt om våren återvänder livet på många sätt. Det är inte bara naturen som vaknar utan också själen. Sinnets dammiga vintergardiner dras undan och ljuset flödar in. Hoppet vaknar. Energinivån stiger. Ögonen öppnas till en ny värld i färg.


Det här är första gången jag har deltagit i en tävling med en domarjury, och fastän jag deltog med det seriösa målet att göra mitt bästa för att vinna ett pris, vågade jag inte hoppas att det faktiskt skulle gå så bra. Jag kände mig överväldigad, överlycklig och tacksam när jag fick nyheten om domarnas val. Jag lade ner mycket arbete (blod, svett och tårar – inte bara bildligt, utan också bokstavligen) på den här kvilten.

En liten pennteckning som jag gjorde för snart två år sedan, när vintern gick mot sitt slut (likaså en mental vinter), var inspirationen. En bra orsak att föra konstdagbok! Jag utvecklade den svartvita originalskissen ganska mycket genom att ändra vinkeln på huvudet och dra ut halsen för att betona sättet på vilket kvinnan sträcker sig mot ljuset som en blomma som sträcker sig mot solen. Jag gjorde henne också blond för att kontrastera mörker och ljus över hela kvilten.

Gå in på den engelska versionen av bloggen här, så får du se flera bilder av kvilten och skissen som inspirerade mig. Jag kommer att beskriva arbetsprocessen närmare i nästa blogginlägg. Jag tillverkade själv alla tyger genom att färga, måla och trycka bomullstyg och silkesorganza, så det blir för mycket information för ett inlägg. Det här är mängden broderitråd som jag använde till kvilten:


Jag har alltså en omfattande samling broderitråd som jag har byggt upp under årens lopp. Det är så roligt att kunna hälla ut allt på golvet och välja ut den regnbåge av trådar som behövs för ett aktuellt projekt. Jag sätter mycket tid på att välja ut vilka färger som är exakt rätt, eller åtminstone så nära som möjligt. Den här besattheten av färger och omåttliga mängder hobbymaterial i regnbågens alla färger har kallats ”rainbowitis” – regnbågssjuka. (Jag lärde mig ordet av den australiska konstnären och läraren Jane Davenport.)

Tack för besöket och kom snart på nytt, om du vill veta hur jag bar mig åt med kvilten!



18 oktober 2015

Underbara shibori

En av de saker som är trevliga med att ha en blogg är att man kan gå tillbaka i tiden och se vad man gjorde för flera år sedan, och se vilka framsteg man har gjort! Före 2011 hade jag aldrig ens hört talas om shibori: "knytbatik" hade jag testat några gånger och tyckt var kul. Sedan - pang! - upptäckte jag shibori genom Qulting Arts Magazine och blev förälskad. Men tyvärr var kärleken inte genast besvarad och mina första experiment med sydd shibori blev nesliga misslyckanden. Inte på grund av mina stygn, utan på grund av färgmedlet. Fast det var nånting som jag inte förstod förrän två år senare, 2013, då jag äntligen lyckades knäcka koden för hur jag skulle göra med Emo Tuotantos kallvattenreaktivfärg för att få den att fungera på det sätt som jag ville. Det enda jag behövde göra var att hålla färgen lite varmare än tidigare och plötsligt fungerade allt som det skulle. I fjol färgade jag några riktigt lyckade tygprover med sydd shibori, men det blev aldrig av att jag bloggade om dem. Under de senaste veckorna har jag gjort nya djupdykningar in i shiborifärgningens spännande värld och har testat reservage med klämmor och figurer av akryl (plexiglas), skyddsplast, och olika former av virande och vikande. Hoppa över till den engelska versionen av bloggen så får du se mera bilder!


Tack för besöket!